Jag satte och tänkte på gamla minnen, från i sommar och från att jag var liten och allt möjligt. Livet var ganska mycket lättare när man var liten, allt man gjorde var att att leka, bråka lite, bli sams igen, inte bekymra sig för nånting och ha det mestadels bra. Visst är livet bra ibland nu också, man är ju glad och skrattar en del nu för tiden med. Men det är ju sällan man går runt som på moln och är jätteglad och saligt lycklig.

    Jag saknar den tiden när jag och Elin hoppade studsmatta och jag vrickade fötterna hela tiden. När jag sov hos Hanna och vi slog kullerbyttor på madrassen. När vi lekte dunk-kurragömma och gömma nyckel med "storkusinerna". När jag, Hanna och Maja byggde snökojor i diket. När jag och Elin bråkade och blev sams igen med ett "Varför bråkar vi alltid!?" och sedan började vi alltid skratta som tokar. När jag blev jätteglad av att få klappa en lemur. När man hade mycket mer tid, och inte bara slösade bort den på saker som att sitta vid datorn. När jag var ett litet barn alltså.

Det var tider det, hela livet var en lek - blandat med lite annat - och det mesta var enkelt. Jag skulle kunna räkna upp många fler minnen från att jag var liten, men då skulle det här inlägget bli så långt så ingen orkade läsa det.

Ha det superbäst! =D

Kram